Posts

Showing posts from April, 2011

yun na yun.

Image
'Pag mahal mo ang tao, mahal mo! Wala ka na'ng pakialam sa nakaraan, kasalanan at sakit dahil lahat ng tao ay nagbabago. Kung mahirap man sa kanya ang pagbabago, padaliin mo sa pamamagitan ng pagmamahal. Maraming paraan, minsan ang puso di naman talaga kelangang turuan. May instinct yan. Kung ikaw ang kabiyak ng sa kanya, ikaw yun! Alam mo na basta maramdaman. Kaya ikaw, mahal kita. Wala ka nang magagawa. Ramdam kita, noon pa. Kaya wag na nating itatwa, TAYO ANG NAKATADHANA. :*)

Zzzzzzz..

WHAT. THE. HECK. My wait could've really been worth it. kung hindi ako nakatulog. :-S END OF STORY.

naghihintay.

Maaga akong nagising kaninang umaga. Very unusual yun para sa'kin lalo pa't weekend naman at walang pasok, to think na pagod pa ako kahapon at nung sinundang araw dahil sa outing at prusisyon. Sobra ata ang kaantukan ko kagabi kaya't hindi ko na siya nai-message. Pero pagkagising ko naman, nakita kong may message siya para sa'kin tapos naalala ko pang wala nga pala siyang pasok kagabi kaya tiyak nasa bahay siya ng mga oras na yun. Nireply ko siya, at ang unang message ko na yun sa kanya ay 18 hours ago pa (ayon sa FB). Makalipas ang isang oras pagkapadala ko nun, nagmessage ulet ako, baka sakaling sasagot na, pero wala pa rin. Oh, well, baka puyat kasi nga walang pasok, naadik na naman siguro magsurf, PSP o movie marathon. Dumaan ang maghapon ko sa harap netong laptop. Nariyang nakapagpost ako ng blog tungkol sa outing namin nung Maundy Thursday . Nakapagbasa ng blog posts ng iba. Nakapagupload ng pictures (2 albums pa nga eh). Nakapag-edit ng layout netong blogpage ko.

rocky ANILAO trip.

Image
HOLY WEEK 2011. Maundy Thursday. Never pa 'ko nakagala (as in outside Lipa) nang Mahal na Araw na hindi kasama ang family until this very day. First time ko ding spur-of-the-moment trip eto with my office buddies. Imagine, I barely had only 4 hours of sleep before we hit the road, I didn't even get the chance to charge my digicam tapos nung umaga lang din na yun ako nagprepare ng gamit. FIRST OF ALL FIRSTS. At madami pa'kong first times sa trip na'to. Mababaw lang pero aliw! :) Sa lahat ng gala ko, first time ata etong biglaan na pinayagan ako ng nanay at tatay ko. Isang text message lang, OK daw agad. Anilao is just within Batangas, pero malayo na eto para sa kanila lalo pa't di ko sila kasama. (malaki na'ko talaga, yay!:D) The day before (hapon na halos, actually), pinaalalahanan kaming magbaon ng sandals para isuot sa paglalangoy. Mabato daw kasi dun, alam kong mabato sa dagat ng Anilao pero akala ko kagaya lang ng mga napuntahan kong beaches before na kaya n

extra ordinary bus ride :)

Kanina na lang ulet ako nakasakay sa ordinary bus pauwi (from Batangas), I had no other choice dahil nagmamadali ako and what did I get? 1.) 20 minutes or so of waiting before the bus left 2.) a perfect set of dust and smoke on my hair, face and clothes 3.) all messed-up hair that I had to do in a bun (umalis ako sa bahay na maayos at tuwid na tuwid siya) 4.) stiff neck for sticking my vision on the left window kasi mas kaaya-ayang tingnan ang mga nadadaanang mga puno at bahay kesa pauli-uling kundoktor (can't look on the right kasi nakakatakot ang pintuan sa gitna ng bus, baka pagpreno ng mamang driver eh mahulog akes, no way!) 5.) and a NICE RIDE back to Lipa :) My trip home may have started not so well. Super bad trip ako kay kuya Kundoktor kasi sabi nya dadaan sa Startoll. I was in a hurry kasi I have to go to work pa kahit half day. It's not until we were at Balagtas when I knew about this. Paano ako bababa eh bukod sa nakabayad na'ko, malamang mahaba na naman ang lal

song with no melody.

Browsing my super old blog at Friendster , I found this one entry which, as I remember, was supposed to be lyrics for my song. Yet until this very moment, no melody has been arranged for it. It was the height of EMO/PUNK songs during my college days when I wrote this piece. So everytime I read it, it's as if I'm hearing SECONDHAND SERENADE singing it. Anyone who's interested (kung meron lang naman :D) to make my song happen, inbox me :) P.S. This piece has no "song title" yet, though it was titled IMPROMPTU on my blog. (eh kasi sa shop ko lang'to ni-compose nung wala ako magawa ^^) eveRything sEems sO hoLLow dOn’t knOw what i’m waiting fOr bUt i’m tiRed..and siCk of it i’m begging tiMe tO stOp fOr me to stOp fOr yOu to sEe that i’m heRe i’m waiting sO vain, so hOpeLess it’s a cRime if yOu nOticed sO sEntenCe me fOr eteRnity just a gLance fRom yOu will baiL me out & fRee eveRyday’s mUch wOrse tHan yEsteRday pRetending tO sMiLe when inside theRe’s gLoOm and

notes.

I t has been a year since I've posted my blogs here. I've been quite, let's say, BUSY. But that didn't stop me from singing my heart out. Through Facebook Notes , I was able to tell my little world what I was up to, what I was feeling at those moments, and how my rollercoaster life shook my universe. Now, let me share some of my emotional baggage. Hey, no more "emo moments", ok? I just wanted to express life, MY LIFE. downfall. I DON'T WANT TO REMEMBER Do you remember when we really first met? I was with my two cousins (a midget gal and afreakishly annoying shovel boy). I dragged them both because I knew that it would be just fine whatever would've happened then. You sent me a message,asking me where I was and I replied, saying I was at the bookstore. Little did I know you were there, too? (Or maybe you just told me that) We were like kids,chasing each other at the place. I don't know what got into me when I decided to just walk off and go. I didn&